Som om en liten viskning, nästan så tyst så man bara kan tolka den som ett förlåt om man verkligen vill, skulle räcka som ett förlåt? Det är uppenbarligen det du tror, vilken stör mig något fruktansvärt. Du kan inte bara komma och gå ur mitt liv som du behagar. Det fungerar faktiskt inte så. Och jag vet att du har tusen och en ursäkter och orsaker till att vara så som du är, men ibland håller det inte. Du måste vårda det du har, annars kommer det att rinna mellan dina fingrar. Och det är dags att du börjar förstå det.

a.