Vuxenpoäng
Som fan faktiskt. Okej, nu ska jag återberätta vad som hände.
Onsdagen den 20 oktober 2010 ringer min far mig på kvällen, och ber mig att gå in på hemnet och titta på en lägenhet. Det är en lägenhet som ligger i Haninge, som jag tittat på tidigare men inte lagt så mycket vikt vid då den ligger på bottenvåningen. Pappa konstaterar att det är våning 1 och inte bv, och frågar om han ska kontakta mäklaren och säga att vi är intresserade. Jag påpekar att det redan är budgivning men pappa menar på att det är en fin lägenhet och den är billig - och det är vad jag behöver.
På torsdagen ringer han och väcker mig kl tjugo över nio för att tala om att vi ska träffa mäklaren halv elva i haninge. Jag bokstavligen flög omkring i lägenheten här i Vällingby för att få med mig alla papper och saker. Kl elva står vi inne i lägenheten. Den är finare än på bild. En liten, söt etta i bra läge. En stund senare sitter vi på banken och ansöker om lån. Då det inte verkade vara några problem så la vi också bud på lägenheten. Vi blev direkt överbjudna, men hade skakat av oss ett par på vägen, så nu var det vi och en lirare till. Vi velade ett tag men jag bestämde mig för att bjuda en gång till. Men det gick inte den här gången heller, och där var jag tvungen att stanna. Fan. Jag som ville ha lägenheten. Jag hade redan planerat upp hur den skulle se ut i huvudet, ni vet med mina tillhörigheter och så.
Idag ringer pappa mig. "Vad säger du om att skriva kontrakt på en lägenhet idag?". Givetvis frågade jag vilken lägenhet och pappa sa, den från igår. Jag gapar större än någonsin, börjar le inombords. SJÄLVKLART ville jag göra det! Så idag har jag skrivit kontrakt till MIN lägenhet. Tillträdesdagen är 3 december. Herregud!
Tydligen var det så att den här andra hade fått lån på tjugotusen mindre än vad han budat, och hade väl frågat mäklaren om han kunde få köpa den för det. Men killen som äger lägenheten tyckte att man inte gör så, och ville då hellre sänka priset lite och sälja lägenheten till oss. FYFAN vilken tur! Jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Har talat om det för fan alla idag på jobbet.
Glädjeskutt,
a.
Onsdagen den 20 oktober 2010 ringer min far mig på kvällen, och ber mig att gå in på hemnet och titta på en lägenhet. Det är en lägenhet som ligger i Haninge, som jag tittat på tidigare men inte lagt så mycket vikt vid då den ligger på bottenvåningen. Pappa konstaterar att det är våning 1 och inte bv, och frågar om han ska kontakta mäklaren och säga att vi är intresserade. Jag påpekar att det redan är budgivning men pappa menar på att det är en fin lägenhet och den är billig - och det är vad jag behöver.
På torsdagen ringer han och väcker mig kl tjugo över nio för att tala om att vi ska träffa mäklaren halv elva i haninge. Jag bokstavligen flög omkring i lägenheten här i Vällingby för att få med mig alla papper och saker. Kl elva står vi inne i lägenheten. Den är finare än på bild. En liten, söt etta i bra läge. En stund senare sitter vi på banken och ansöker om lån. Då det inte verkade vara några problem så la vi också bud på lägenheten. Vi blev direkt överbjudna, men hade skakat av oss ett par på vägen, så nu var det vi och en lirare till. Vi velade ett tag men jag bestämde mig för att bjuda en gång till. Men det gick inte den här gången heller, och där var jag tvungen att stanna. Fan. Jag som ville ha lägenheten. Jag hade redan planerat upp hur den skulle se ut i huvudet, ni vet med mina tillhörigheter och så.
Idag ringer pappa mig. "Vad säger du om att skriva kontrakt på en lägenhet idag?". Givetvis frågade jag vilken lägenhet och pappa sa, den från igår. Jag gapar större än någonsin, börjar le inombords. SJÄLVKLART ville jag göra det! Så idag har jag skrivit kontrakt till MIN lägenhet. Tillträdesdagen är 3 december. Herregud!
Tydligen var det så att den här andra hade fått lån på tjugotusen mindre än vad han budat, och hade väl frågat mäklaren om han kunde få köpa den för det. Men killen som äger lägenheten tyckte att man inte gör så, och ville då hellre sänka priset lite och sälja lägenheten till oss. FYFAN vilken tur! Jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Har talat om det för fan alla idag på jobbet.
Glädjeskutt,
a.
Kommentarer
Trackback
