återigen så har dygnet sprungit ikapp mig, jag har så mycket att göra på så lite tid. vad gör man?
jag har sjukt mycket att plugga just nu, kommer få typ sitta halva helgen.
jag sa åt pappa att jag verkligen behövde plugga ikväll, och när han kom hem så där vid halv sju så börjar han laga mat, eller skala potatis. telefonnörd som han är så pratar han i telefon i en evighet och skiter i att jag behövde plugga - med andra ord, han la över matansvaret på mig. och det var ju en stor jävla tabbe. liksom, sen när kan jag steka lax? sen aldrig! ett tips är ju att inte få laxen att bli knaperstekt om du ska bjuda folk på mat, det är fan inte gott. inte helt outhärdligt heller, men.. ah.. förövrigt ska man inte reta upp min far när han redan är smågrinig. och det gjorde ju jag såklart. när jag ändå talar om min far så kanske ni vill veta att han bl.a. organiserar och sorterar i diskmaskinen, ja han är lite speciell han. nog om honom, han är inte så intressant egentligen.
btw, han skällde ut nån tele2tant idag, och det var fan rätt. dom är idioter hela tiden (va nej, jag är inte lik min far!)


Kvällen igår blev inte riktigt som planerat. Som jag nämnde så skulle jag åka på träning och min far var på möte.
Här har ni en intressant och jobbig story, haha.

Jag kom iväg lite sent till bussen vilket gjorde att jag fick springa (ner emot solängens dagis på väg till klisätravägens busshållsplats) en bit till bussen, klockan var väl då runt tio i åtta. Den var dock förtidig med så där två minuter så jag hann givetvis inte. Jag skulle byta buss vid ekstubben och den bussen skulle (när jag fick den briljanta idéen att gå dit) gå en kvart senare. Jag hade då ifs redan gått upp till backen på väg mot preemmacken (eller vafan den heter). Hanna typ hånskrattar lite lätt i telefon och säger att jag aldrig kommer hinna. Så vad gör jag? Jo, i dunjacka börjar jag springa ned för ältabacken, in vid ip, bort till stavan och upp mot älta centrum. Sen vidare mot ekstubben. När jag äntligen närmar mig och faktiskt ser busshållsplatsen, var typ vid statoil, så åker helvetesbussjäveln.
jag ringer mor och frågar hur lång tid det tar att gå.. ja så där en timma ungefär, jag hade fyrtio minuter på mig att ta mig till träningen. utan buss, bil, cykel eller moppe. Jaha, jag och mina ben med andra ord. Jag börjar gå igenom lindalen och min älskade mor erbjöd sig att skjutsa mig på cykel en bit, så vid svängen vid lindalsvägen möter jag henne. hon försöker cykla med mig bakpå men då det är den sämsta cykeln att skjutsa på sen alla tider så tar jag cykeln istället. Mamma säger att hon ska jogga bredvid. Jag som är ovan att cykla och dessutom skakar av stress, typ döda lungor och ben cyklar jättesakta. Mamma tar nån jävla genväg och kommer därför samtidigt som jag gör, fram till radiovägen. Jahapp... Jag fick ytterligare en briljant idé, som förhoppningsvis skulle fungera bättre. RING CARINA! ja, jag försökte men hon pratade redan i telefon. Mamma skjutsar mig igen och vid annas pepparkakor så får jag tag på henne. Mamma vänder då och kör mig till tanka macken där carina hämtar upp mig fem i nio, träningen började nio. framme, ombytt och helt död så har träningen inte börjat än. Då återstod alltså bara en och en halv timmas träning. heja! ont i bröstet och lungorna samt hostandes (förövrigt gjorde benen massa ont också) så klarade jag mig genom hela träningen.
gissa vem som var död när hon gick och la sig?

ja det var ett jävla äventyr i alla fall och det åker lätt in som veckans träningspass till träningsdagboken och idrotten i skolan. anyway, träning imorrn igen. sen match på söndag.. ajuste, lungorna och kroppen mådde bättre när jag vaknade!

Nu ska anna forsätta plugga naturkunskap, psykologi - kanske, och läsa engelskaboken. kanske slänger in lite franska på schemat också! ojoj, jag är nörd. men det visste jag redan.

over and out (säger man så?)

a.