ångestpaniklitepsykbrytsådär

Jaha, så sitter jag här. Tjejen som trodde att hon skulle bo hemma tills hon fyllde tjugofem och var färdigutbildad, har anmält sig till bostadskö. Jag kände att det tamejfan är på tiden och att de 250kr det kostar per år helt enkelt får vara värt det. Min dröm är ju att mamma och Jonny ska få ryck och flytta ifrån min älskade Cinnamon Alley så att jag kan flytta dit. Jag skulle ha råd om jag bodde ihop med någon. Och det är ju faktiskt en trea. Och jag älskar det där. Jag vill i och för sig inte flytta här ifrån Vittangi heller, men jag vet ju att vi inte kommer bo här så länge till. Jo, jag vet att vi flyttade hit för inte ens två månader sen... Men Hanna kommer snart att dra till USA och då sitter jag här ensam och ledsen (och utan pengar till mat...) och någon gång här framöver så lär lägenheten jag bor i bli bostadsrätt, vilket innebär att Jonny kommer att vilja sälja den. Allt leder alltså till att lilla Anna får flytta hem igen. Och det känns ju kanske inte så underbart. Jag menar, jag flyttade ju hemifrån av en anledning. Jag älskar att ha ett eget hem. Även om det ligger på andra sidan stan från allt. Jag tycker om att gå och handla, laga mat och se till så det är snyggt och fint i mitt hem. Det är ju sisådär att städa hemma hos morsan liksom. Öh, nej jag tycker inte om att städa här heller, men det är i alla fall mitt eget val att städa här.

Så, bostadskö it is. Jag tänker inte flytta hem igen. Jag vägrar. Frågan är bara vart jag ska ta vägen när allt spricker... Well well, jag får njuta så länge det varar, eller hur?
Puss på Vittangi och Hanna.

a.

"när vi är tillsammans älskling, är saker inte alls så jobbigt"

Andreas Grega. Kärlek.

a.

"Man får göra hur många misstag som helst i livet, bara man aldrig gör om samma misstag två gånger"

Alla gör vi misstag, och det är inget fel med det. Men erkänn åtminstone att du gjort fel. Försök reparera skadan. Det går, alltid. Det är inte som att jag försöker tala om för dig att du är dum i huvudet eller trycka upp det i ansiktet på dig, att jag är besviken på det. Jag vill bara att du ska fatta att du är bättre än det här. Okej? Jag vet att du är bättre, och det vet du själv också. På så väldigt kort tid har du sjunkit så väldigt mycket i mina ögon...

a.

jag är avundsjuk

Jag lever på andras kärleksliv. Och det är väl kanske inte helt fel, om man hade ett eget också...
Hahaha fyfan..

a.

A PÅ TENTAN!

Jag är bäst. Så enkelt är det. A på tentan och på min första universitetskurs. Poäng till mig? JA SOM FAN :D:D mohahaha, jag är superstolt!

Helgen (sön-mån) har varit mycket trevlig. Hade match i söndags, vi förlorade förvisso men det är så jävla kul att spela. Jag älskar basket och jag älskar att träna, det är bara förjävla synd att jag inte hinner träna mycket alls. Den här veckan ska jag i alla fall gå på träningarna :) Förhoppningsvis kan jag spela matchen på söndag också :)
Efter matchen åkte jag och Hanna hem till mor på lunch/middag och sen åkte vi hit och fikade. Vi firade mig lite i efterskott så där. Snart ska vi ta oss till IKEA så jag kan handla upp mitt presentkort som jag fick :D Och så ska jag försöka hitta en wokpanna också så jag kan party like a wokstar!

Tiili (förlåt) var med i söndags också, överjävligt trevligt. Vi kollade på film och spelade spel sen när mamma och Jonny hade åkt hem igen. Och så sov hon här och idag så har vi umgåtts hela dagen :) Hälsade på Jenny och Hanna på jobbet och sen så åkte jag och hämtade min tenta i skolan. Sån jävla glädje, ni anar inte.

Imorn är det dags för jobb igen, tyvärr. Får se hur den här veckan känns^^

a.

jag skulle vara någon annan?

Det är med all rätt man blir ledsen ibland. Eller kanske inte ledsen, men lite nedstämd så där. Det är som om luften går ur en och den stillsamma verkligheten kommer ikapp en. Det är som om livet har en mening men inte riktigt vill avslöja den. Som om orden i musiken har ett budskap som den döljer för mig. Det är som om allt vi delat aldrig ägde rum och som om allt vi sagt inte längre spelar någon roll. Det är som om gammal vänskap, gammal kärlek och gamla tider inte längre betyder något. Men allt det är ju fel.

Det är ju verkligheten som får mig att andas. Det är livets mening vi ständigt försöker klura ut, och kommer att klura ut. Det är orden i musiken jag lever för och allt som vi delat som fått mig att hitta mig själv. Det är den gamla vänskapen, kärleken och tiderna som har gjort mig till den jag är. Och jag måste säga att jag inte längre är missnöjd med det. 

Om det som stod (jag avslöjar vad vid ett senare, mer säkert tillfälle) faktiskt stämmer så är jag bra. Det finns ingen anledning att hålla inne med vad man känner och tycker om sig själv. Om det stämmer så är jag förjävla bra och jag är tokigt stolt över mig själv. Jag visste inte att jag kunde vara så lyckad. Om det dock inte stämmer, så är det någon annan som är överjävligt klantig. Och då ska dom få se på andra bullar ;D

a.

-

jag skickar iväg ett sms för att låtsas att jag bryr mig. sanningen? i don't give a fuck

a.

14/1 10.38

Så var man nitton. Lite onödigt, eller? Kanske finns det någon funktion med att åldras, bortsett från att man närmar sig .. ehm ja.. :p Hur som helst, ett år till tjugo får väl räknas som nåt! Och kvällen firas med kryssning, låter faktiskt jävligt härligt måste jag säga.

Hanna kom in och väckte mig med sång, mandarin, chokladmuffin och varm oboy! Jag blev jätteglad och jätteförvånad. Jag har världens bästa room-mate, ifall jag inte sagt det! :D

Så nu bär det av till jobbet, sen på kryssning. Puss och kram.

a.

äntligen en ledig dag.

tack för två mycket trevliga kvällar, gott folk.
lördagen bjöd på jobb följt av utgång med hannas arbetskamrater. Ett mycket härligt gäng! De hade avskedsmiddag, så jag mötte upp dom på citykrogen, hahahha alla donkares favorithak ;) . Tanken var att vi skulle till Snap! men kön var så lång så det var more or less omöjligt att ta sig in. Benen bar istället av till cattelin, vilken var lite halvsegt men rätt sällskap och förvisso helt fel musik, gjorde kvällen ändå jävligt trevlig. Skjuts hem gjorde inte saken sämre ;D
söndagen bjöd på lite mer jobb och bakiskäk/tjejsnack hemma hos malin. Jävla bra brud det där! Skön som fan ;D . Vet ni? Jag älskar mitt jobb. Det är awesome. höhö.

a.

:)

Visst är det underbart att känna sig uppskattad och behövd? Det tycker jag i alla fall. Att få känna att man gör någon nytta och att man faktiskt gynnar andra av att göra det man gör. Nej, mitt jobb är inte att rädda världen, inte till att göra den till en finare plats heller. Jag är nämligen "medarbetare" på elgiganten. Med min anställning på 18% jobbar jag 110 timmar i januari. Så nu finns det en chans att jag får en anställning på 70% i framtiden. Visst låter det underbart? Håll tummen för mig, så kanske det blir så. Jag hoppas. Kontot hoppas.

a.


ingen energi att lägga på nåt?

Jag har så jävla mycket frustrationer att ta ut. ändå sitter jag bara och ler. vad är det för fel på mig?
a.

I've seen you're act.

Sen kommer ju sånna där stunder då man känner att man är ensam mot världen. Men vet ni vad? Jag tror att jag klarar av det. Konstigt nog.

a.

alla vet väl att kärlek gör ont

och de som inte vet det har nog inte så svårt att föreställa sig hur det skulle kännas. Det finns så himla mycket som påminner om hur man har haft det med någon. Om hur underbara stunder man kan uppleva, och vilka känslor som kan bubbla inom en. Precis lika enkelt är det att minnas hur ont det gör när hjärtat hoppar isär åt alla jävla håll och kanter som finns. Och jag tror att det enda man kan göra när man hamnar i det där jag-var-så-ledsen-nostalgiska(in a bad way)-momentet är att tänka på att mycket kanske är bättre nu. Som att jag faktiskt mår bra ändå. Som att jag trivs med livet, att färger fortfarande lyser, att smaker fortfarande smakar och att den kallaste vinter-slask-dagen har sin charm även den. Jag ska i alla fall försöka hålla fast vid mig själv, och komma ihåg att jag inte behöver någon kille för att göra mig hel. Så länge jag har mig själv, mina vänner och den del av min familj som vill vara med så är livet helt klart uthärdligt. Många stunder även jävligt bra. Så det så.

a.

-

det kanske inte handlar om att du har honom och hans kompisar. det kanske handlar om att du har slutat visa att du behöver oss. kanske, kanske.

a.

julen är underbar

Hur mycket jag än älskar pessimister, realister och alla andra klagosjungande jävlar, så är det faktiskt lite tråkigt när man totalsågar något så underbart som julen. Ja, julen är överskattat, men det är i alla fall ingen ursäkt för unga att supa skallarna av sig. Julen är ett tillfälle för enighet och kärlek. Jag ser bara det fina med det. Förvisso var väl den här julen den första på länge som jag verkligen längtade till, men snö och lussebullar och dofter och allt annat. Men julen är mysig, och jag tänker fan vara ett barn så länge jag bara kan. På julen alltså.

a.

Välkommen 2010!

Åh vad härligt, klingar inte 2010 väldigt bra? Nej, faktiskt inte. Det är inte början på något nytt, där vanor kommer att brytas och vikt kommer att tappas. Jag kommer fortfarande vara lat, missnöjd och skratta fult. Men det viktiga är att jag har kommit till insikt med att jag trivs som det är. Nyår har varit, och det enda det innebär är väl att en egentligen oviktig men jävligt trevlig partykväll är slut? Kvällen spenderades på Stäksholmen, någonstans på Värmdö. Vi var ett helt gäng med människor, varav jag träffat kanske 5 tidigare. Men det är kul med nytt folk, det är som om man kan släppa på allt det som man egentligen är, och bara vara det man vill vara. Givetvis är det inte så, men tanken är ändå härlig. Bakisfredagen har delvis ägnats åt att hjälpa Krille att diska, delvis till att åka bil, och delvis till att städa hemma. Det är fan inte härligt att städa upp efter gårdagens fest hos någon annan, för att sen åka hem och städa upp efter sig själv. Jag och Hanna är svin. Men underbara svin. hahaha. Vi måste dock lära oss att diska i tid och dammsuga lite oftare :)

Dagens slutsats? Det är fan härligt att vara missnöjd (och bakis är inte alltid dåligt, eller?). Puss o gull.
a.


RSS 2.0