.
Träning, bastu, god mat. Ack vilken härlig torsdag.
babblalala
Förtidsångest, vafan är det?
Jo, det är när man sitter som jag gör nu. Räknar ut hur många timmar man skall jobba månaden som kommer, sitter och funderar på hur jag ska planera mina lediga dagar, för nu kommer jobbet ta så mycket tid som det ska göra för en normal människa. Jag förstår inte hur vuxna gör det. Hur kan man jobba 100% och ta hand om barn, partner, hem och hushåll? Hur ska jag ha tid att laga mat när jag kommer snitta 10 timmar på jobbet fyra dagar i veckan? Det är en bra fråga faktiskt. Det betyder nämligen tolv timmar - minst, då jag inte kommer att vara hemma. Så på dygnets andra tolv timmar ska jag hinna sova, träna, köra bil, laga mat och äta mat. Märker ni hur jag stressar upp mig? Shit det här är inte bra. Jag har jobbat MAX 60% hittills. Förutom i augusti då jag tyckte att jag jobbade ihjäl mig. Och då jobbade jag väl ungefär heltid. Men aja, ledig varje onsdag, varannan tors-fre och varnnan lör-sön. Två dagar ledigt varje vecka är det man behöver ha. Och jag plussar ju på med varje onsdag liksom. Det ger mig i alla fall tre potentiella träningsdagar i veckan. Och eftersom att jag förtillfället tränar två ggr varje onsdag, så blir ju det fyra träningar i veckan. Och det är ju rätt lagom.
Men sen ska jag hinna övningsköra. Och eftersom att jag slutar sent nästan alla dagar jag jobbar (utom måndagar då jag slutar 19, och lör-sön då jag faktiskt slutar 18 och 17) så är det kört att övningsköra då. Och onsdagarna går också bort eftersom att pappa också ska jobba. Aha, så när ska jag övningsköra? Varannan helg, då pappa är i Gnesta. Ah, men det här bådar gott för mitt mål - att ha körkort innan jag blir tjugo. Det kan ju hoppa någonstans redan nu. Fan.
Återigen, märker ni hur jag stressar upp mig?!?!?! Herregud kan jag sluta vara så här? Inte undra på att saker går som de gör och att jag emellertid mår som jag gör. Tur att jag inte har några läxor i alla fall. Det hade tagit knäcken på mig totalt. Hur gjorde jag när jag gick i skolan?
Och ÅTERIGEN, hur fan ska man ha tid för sina vänner, sin familj (ja, men någon gång i framtiden) och något annat intresse än de förnödenheter man måste ha och göra här i livet? Vavava?
observera att jag är anställd på 40% och vet bara att jag kommer jobba så här mycket i oktober. Shit vilken konstig människa jag är. Men faktum är att jag kommer få svårt att spendera pengarna jag tjänar... Eller?
a.
Jo, det är när man sitter som jag gör nu. Räknar ut hur många timmar man skall jobba månaden som kommer, sitter och funderar på hur jag ska planera mina lediga dagar, för nu kommer jobbet ta så mycket tid som det ska göra för en normal människa. Jag förstår inte hur vuxna gör det. Hur kan man jobba 100% och ta hand om barn, partner, hem och hushåll? Hur ska jag ha tid att laga mat när jag kommer snitta 10 timmar på jobbet fyra dagar i veckan? Det är en bra fråga faktiskt. Det betyder nämligen tolv timmar - minst, då jag inte kommer att vara hemma. Så på dygnets andra tolv timmar ska jag hinna sova, träna, köra bil, laga mat och äta mat. Märker ni hur jag stressar upp mig? Shit det här är inte bra. Jag har jobbat MAX 60% hittills. Förutom i augusti då jag tyckte att jag jobbade ihjäl mig. Och då jobbade jag väl ungefär heltid. Men aja, ledig varje onsdag, varannan tors-fre och varnnan lör-sön. Två dagar ledigt varje vecka är det man behöver ha. Och jag plussar ju på med varje onsdag liksom. Det ger mig i alla fall tre potentiella träningsdagar i veckan. Och eftersom att jag förtillfället tränar två ggr varje onsdag, så blir ju det fyra träningar i veckan. Och det är ju rätt lagom.
Men sen ska jag hinna övningsköra. Och eftersom att jag slutar sent nästan alla dagar jag jobbar (utom måndagar då jag slutar 19, och lör-sön då jag faktiskt slutar 18 och 17) så är det kört att övningsköra då. Och onsdagarna går också bort eftersom att pappa också ska jobba. Aha, så när ska jag övningsköra? Varannan helg, då pappa är i Gnesta. Ah, men det här bådar gott för mitt mål - att ha körkort innan jag blir tjugo. Det kan ju hoppa någonstans redan nu. Fan.
Återigen, märker ni hur jag stressar upp mig?!?!?! Herregud kan jag sluta vara så här? Inte undra på att saker går som de gör och att jag emellertid mår som jag gör. Tur att jag inte har några läxor i alla fall. Det hade tagit knäcken på mig totalt. Hur gjorde jag när jag gick i skolan?
Och ÅTERIGEN, hur fan ska man ha tid för sina vänner, sin familj (ja, men någon gång i framtiden) och något annat intresse än de förnödenheter man måste ha och göra här i livet? Vavava?
observera att jag är anställd på 40% och vet bara att jag kommer jobba så här mycket i oktober. Shit vilken konstig människa jag är. Men faktum är att jag kommer få svårt att spendera pengarna jag tjänar... Eller?
a.
_
ögonen är svullna, magen är svullen. jag är trött, så trött. jag är gråtfärdig och vill bara försvinna. allt känns meningslöst. varför gör jag något överhuvudtaget? jag hatar att vara så här nedstämd. ge mig något litet ljus som får mig på bra humör? tanken på att sluta äta har slagit mig, för jag vill vara smal. nu. men ajg vet att det inte är ett sätt i längden. men det här går ju så långsamt.
imorgon jobbar jag mitt sista pass på mcdonalds. får se hur det blir.
a.
Valet 2010
Jag blir så trött på allt snack av alla ointelligenta människor gällande politiken. Jag vill inte på något sätt påstå att jag är välutbildad vad gäller saken, men ni som absolut inte har någon aning om något - HÅLL BARA KÄFTEN!
Det är för mig en självklarhet att alla partiers valrörelser skall få finnas, och att alla människor skall få ta del av detta. Det är en del utav det vi kallar demokrati. Annars kan vi ha det som i Irak där det finns ett parti att rösta på, (typ). Det som behöver inses är att alla människor är olika. Man måste inte stå för något till 100% för att kalla det för sin åsikt. Man behöver inte vara emot någonting till 100% för att hata det. Det är så vi fungerar som de komplexa varelser vi är. Vi är inkonsekventa som inihelvete.
Alla människor får jättegärna rösta på vafan de vill, så länge de vet om vilka konsekvenser deras handlande kan få. Det handlar inte om att rösta på det man tror är det man på något sätt står för. Eller jo, men det handlar om att visa sitt deltagande och påverka det vi som sagt kallar för demokrati. Det handlar om att bry sig om i vilken riktning det land man bor i /tillhör (eftersom att man måste vara svensk medborgare för att rösta), skall dras emot i framtiden. Observera att varje människa har ett unikt sätt att se på vad som är rätt riktning, och att jag är medveten om detta.
Tror du att Piratpartiet någonsin kommer att få ett valprogram så utfärdat att de faktiskt kan bli en del av Sveriges Riksdag?
Tror du att Miljöpartiet är det enda parti som är tillräckligt miljömedvetna för att leda Sverige i rätt riktning?
Tror du att Socialdemokraterna kommer kunna förändra Sverige mer än vad de tidigare gjort?
Tror du att Moderaterna kommer att fortsätta förändra och hålla det du tycker att de tidigare gjort bra?
Tror du att inget av Sveriges partier är kompetenta nog för att ge landet vad de behöver?
Tror du att Sverige Demokraterna skulle kunna bli Sveriges regering och fortfarande få landet att vara kvar i EU?
Min poäng är att oavsett vad du har röstat på, så hoppas jag att du tagit reda på tillräckligt mycket, och funderat på konsekvenserna av ditt handlande - som i förlängningen blir Sveriges framtid - för att stå för det du röstat på.
Är jag konstig? Okej, låt mig tala klarspråk.
Jimmie Åkesson har uttryckt sig som så att islam är det största hotet mot mänskligheten sedan andra världskriget. Nej, vet ni vad? Jimmie Åkesson tillsammans med sina Sverige Demokrater är förmodligen det största bakslag riksdagen sett. Det går nog inte att förneka att SD är ett främlingsfientligt parti. (kanske kan Åkesson själv på något sätt förneka detta, men hur som helst). OM ett främlingsfientligt parti skulle få makten i Sverige, så tror jag inte en sekund på att EU skulle sitta och titta på. Redan nu i valet har övriga världen reagerat på att vi har tagit detta steg. Ett steg som inte är populärt hos många. Visst, varsågoda och säg att Norge, Finland, Danmark och vilka fan länder det är, är glada och tycker att det är bra att vi följer deras exempel. Men det lilla vi hör, är ju från de få procent som röstat som de 5% i Sverige som valde SD. Men kan ni då tänka er hur många som är emot detta? Vill vi ha världen emot oss? Lilleputtlandet-Lagom i Norr har ingenting att säga till om. INGENTING. Och därför måste vi följa spelets regler och inte motsätta oss mångfald.
Vill vi att Sverige skall vara en del av EU?
Vill vi se Sverige utvecklas - istället för att utvecklas bakåt?
Vill vi ha en demokrati?
Vill vi att alla människor skall vara lika värda?
Vill vi att alla människor skall ha samma förutsättningar?
Vad EXAKT är det man röstar på när man röstar SD?
Jag har inte tagit diskussionen. Jag har dock fått intrycket av att de flesta som röstat SD inte är villiga att ta diskussionen heller.
Som tur är finns det en chans (som jag ser det) att SD har sina fyra år i riksdagen och sedan är det över. Men låt oss tänka tanken att detta bara är början. Är det bara mig det skrämmer?
a.
Det är för mig en självklarhet att alla partiers valrörelser skall få finnas, och att alla människor skall få ta del av detta. Det är en del utav det vi kallar demokrati. Annars kan vi ha det som i Irak där det finns ett parti att rösta på, (typ). Det som behöver inses är att alla människor är olika. Man måste inte stå för något till 100% för att kalla det för sin åsikt. Man behöver inte vara emot någonting till 100% för att hata det. Det är så vi fungerar som de komplexa varelser vi är. Vi är inkonsekventa som inihelvete.
Alla människor får jättegärna rösta på vafan de vill, så länge de vet om vilka konsekvenser deras handlande kan få. Det handlar inte om att rösta på det man tror är det man på något sätt står för. Eller jo, men det handlar om att visa sitt deltagande och påverka det vi som sagt kallar för demokrati. Det handlar om att bry sig om i vilken riktning det land man bor i /tillhör (eftersom att man måste vara svensk medborgare för att rösta), skall dras emot i framtiden. Observera att varje människa har ett unikt sätt att se på vad som är rätt riktning, och att jag är medveten om detta.
Tror du att Piratpartiet någonsin kommer att få ett valprogram så utfärdat att de faktiskt kan bli en del av Sveriges Riksdag?
Tror du att Miljöpartiet är det enda parti som är tillräckligt miljömedvetna för att leda Sverige i rätt riktning?
Tror du att Socialdemokraterna kommer kunna förändra Sverige mer än vad de tidigare gjort?
Tror du att Moderaterna kommer att fortsätta förändra och hålla det du tycker att de tidigare gjort bra?
Tror du att inget av Sveriges partier är kompetenta nog för att ge landet vad de behöver?
Tror du att Sverige Demokraterna skulle kunna bli Sveriges regering och fortfarande få landet att vara kvar i EU?
Min poäng är att oavsett vad du har röstat på, så hoppas jag att du tagit reda på tillräckligt mycket, och funderat på konsekvenserna av ditt handlande - som i förlängningen blir Sveriges framtid - för att stå för det du röstat på.
Är jag konstig? Okej, låt mig tala klarspråk.
Jimmie Åkesson har uttryckt sig som så att islam är det största hotet mot mänskligheten sedan andra världskriget. Nej, vet ni vad? Jimmie Åkesson tillsammans med sina Sverige Demokrater är förmodligen det största bakslag riksdagen sett. Det går nog inte att förneka att SD är ett främlingsfientligt parti. (kanske kan Åkesson själv på något sätt förneka detta, men hur som helst). OM ett främlingsfientligt parti skulle få makten i Sverige, så tror jag inte en sekund på att EU skulle sitta och titta på. Redan nu i valet har övriga världen reagerat på att vi har tagit detta steg. Ett steg som inte är populärt hos många. Visst, varsågoda och säg att Norge, Finland, Danmark och vilka fan länder det är, är glada och tycker att det är bra att vi följer deras exempel. Men det lilla vi hör, är ju från de få procent som röstat som de 5% i Sverige som valde SD. Men kan ni då tänka er hur många som är emot detta? Vill vi ha världen emot oss? Lilleputtlandet-Lagom i Norr har ingenting att säga till om. INGENTING. Och därför måste vi följa spelets regler och inte motsätta oss mångfald.
Vill vi att Sverige skall vara en del av EU?
Vill vi se Sverige utvecklas - istället för att utvecklas bakåt?
Vill vi ha en demokrati?
Vill vi att alla människor skall vara lika värda?
Vill vi att alla människor skall ha samma förutsättningar?
Vad EXAKT är det man röstar på när man röstar SD?
Jag har inte tagit diskussionen. Jag har dock fått intrycket av att de flesta som röstat SD inte är villiga att ta diskussionen heller.
Som tur är finns det en chans (som jag ser det) att SD har sina fyra år i riksdagen och sedan är det över. Men låt oss tänka tanken att detta bara är början. Är det bara mig det skrämmer?
a.
så var ännu en vecka över,
och en ny redan tagit fart. Det är bara en tidsfråga innan löven faller för att snön sedan skall falla. Tiden går extremt fort just nu, kanske har det att göra med att jag gör ganska mycket av min tid. Eller lite, hur man nu väljer att se det.
Förra veckan innehöll jobb, givetvis. Jag börjar med ministeg att ta mig framåt på vitvaror, känns det som i alla fall. Är fortfarande totalt lost, men får kanske lite mer koll på läget i alla fall. Så det är kul.
I fredags var jag på Hannas praktik vid Thorildsplan och fixade håret. Har ännu inte bestämt mig om jag är nöjd eller inte, är förvisso inte jättestor skillnad. Kanske vill jag bli brunett ändå, men då får jag väl bli det när jag bestämt mig.
Juste, förra lördagen - höhö nu går vi långt bakåt i tiden - så övningskörde jag med Göran och det gick riktigt bra! :) Så på onsdag bär det av med pappa och hoppas på att jag inte blir så jävla nervös så det kan gå hyfsat den här gången.
Hela fem gånger tränade jag förra veckan också, jävligt skönt kan jag säga. Kroppen är totalt öm och sliten men det är kul. Dessutom lönar ju sig min "diet" mer när jag tränar. Har tappat lite grann nu och har äntligen satt upp ett långsiktigt mål för mig själv (eller jag har inget slutdatum) men jag vet i alla fall vart jag vill komma. Säsongens första match spelades igår och trots att vi förlorade var det både kul, givande och jävligt jobbigt! Kämpade som djur gjorde vi alla sju. Jag satte en trea (WOHOO), så jag var rätt stolt. Dock borde jag ha gjort lite fler poäng med tanke på hur många skott jag sköt. Men kanske blir jag bättre. Vi kan ju hoppas i alla fall.
Snart är det dags för afrodans, måttligt taggad eftersom att jag suger, men vi får se. Kanske blir det riktigt kul.
See ya bitches, måste dricka mitt kaffe nu..
a.
Förra veckan innehöll jobb, givetvis. Jag börjar med ministeg att ta mig framåt på vitvaror, känns det som i alla fall. Är fortfarande totalt lost, men får kanske lite mer koll på läget i alla fall. Så det är kul.
I fredags var jag på Hannas praktik vid Thorildsplan och fixade håret. Har ännu inte bestämt mig om jag är nöjd eller inte, är förvisso inte jättestor skillnad. Kanske vill jag bli brunett ändå, men då får jag väl bli det när jag bestämt mig.
Juste, förra lördagen - höhö nu går vi långt bakåt i tiden - så övningskörde jag med Göran och det gick riktigt bra! :) Så på onsdag bär det av med pappa och hoppas på att jag inte blir så jävla nervös så det kan gå hyfsat den här gången.
Hela fem gånger tränade jag förra veckan också, jävligt skönt kan jag säga. Kroppen är totalt öm och sliten men det är kul. Dessutom lönar ju sig min "diet" mer när jag tränar. Har tappat lite grann nu och har äntligen satt upp ett långsiktigt mål för mig själv (eller jag har inget slutdatum) men jag vet i alla fall vart jag vill komma. Säsongens första match spelades igår och trots att vi förlorade var det både kul, givande och jävligt jobbigt! Kämpade som djur gjorde vi alla sju. Jag satte en trea (WOHOO), så jag var rätt stolt. Dock borde jag ha gjort lite fler poäng med tanke på hur många skott jag sköt. Men kanske blir jag bättre. Vi kan ju hoppas i alla fall.
Snart är det dags för afrodans, måttligt taggad eftersom att jag suger, men vi får se. Kanske blir det riktigt kul.
See ya bitches, måste dricka mitt kaffe nu..
a.
747
Jag är så ledsen över allt. Jag har tjatat om att den här stormen snart måste ta slut. Men tänk om stormen inte har något slut? Tänk om allt bara hänger kvar, blir värre, eller kanske tar slut men slut som i käpprätt åt helvete?
Tänk om jag inte klarar mer. Att vara ensam och ledsen. Vara den som får ta allting. Fast ändå så lite. Jag är inte den som får ta mest. Men jag får lyssna på så mycket så att mina öron blöder. Och min instängdhet resulterar bara i att jag till slut exploderar inför någon oskyldig, underbar själ som inte förtjänar mina utbrott.
Jag kan inte tala om för dig hur du ska vara, eller hur du ska leva ditt liv. Men jag bedjar till dig att lyssna, och hoppas på att jag i alla fall kan göra någon som helst liten skillnad. Jag bara undrar när du ska inse hur mycket jag älskar dig, och hur jag skulle må ifall jag förlorade dig. Om du förstod hur mycket du betyder kanske du skulle kämpa. För mig.
och när paniken bryter ut... betyder ett mirakel inget alls
a.
Tänk om jag inte klarar mer. Att vara ensam och ledsen. Vara den som får ta allting. Fast ändå så lite. Jag är inte den som får ta mest. Men jag får lyssna på så mycket så att mina öron blöder. Och min instängdhet resulterar bara i att jag till slut exploderar inför någon oskyldig, underbar själ som inte förtjänar mina utbrott.
Jag kan inte tala om för dig hur du ska vara, eller hur du ska leva ditt liv. Men jag bedjar till dig att lyssna, och hoppas på att jag i alla fall kan göra någon som helst liten skillnad. Jag bara undrar när du ska inse hur mycket jag älskar dig, och hur jag skulle må ifall jag förlorade dig. Om du förstod hur mycket du betyder kanske du skulle kämpa. För mig.
och när paniken bryter ut... betyder ett mirakel inget alls
a.
det här är mitt liv, det här är min kropp, det här är min röst, det här är min sång..
... det här är mitt
långfinger!
söndag
Från början hade jag mest tänkt skriva nu för att det är lite mysigt. Att ligga i sängen, lyssna på musik, bli tröttare och tröttare och bara tala om för tangentbordet vad man gjort senaste tiden av sitt liv. Men så kommer en sån där låt, eller någon annan typ av distraktion (är det ett ord?) som gör att tankarna flyger iväg. Och då smyger de där bittra, deprimerande tankarna fram igen.
Jag behöver verkligen någonting som inspirerar mig, som får mig att känna att all denna meningslöshet kanske faktiskt betyder någonting. Jag hatar att gå runt dag efter dag och göra allt på rutin. Eller, det är inte som att jobbet går på rutin, eftersom att det fortfarande är svårt att vara säljare och jag hela tiden måste anstränga mig. Men jag går till jobbet. Kommer i tid. Äter min lunch. Kommer hem, lagar middag och går och lägger mig. Det finns liksom ingenting direkt som motiverar mig. Det är inte som att någonting vill flyta på för någon just nu. Förutom för Hanna som börjat skolan igen. Jag är så glad över det.
Det positiva, som självklart finns även i de mörkaste av tider, är att jag har skaffat gymkort. Ja, eller kort på Sats. Så nu blir det träning så ofta jag kan, på ett ungefär. Och det är jävligt kul och taggande! Nu ska GI-metoden fan ge resultat! Och så övningskörde jag igår, med min farbror. Det var femte gången jag körde och äntligen förstår jag dragläget. Herregud vilken lättnad. Det gör mig dock rädd för att det inte kommer gå nästa gången igen. Men vi får väl se. Nu så gäller det bara att jag kör ofta också, för nu har jag haft ett alldeles för långt uppehåll.
Så återigen i mitt lilla oengagerade liv, ge mig nånting att kämpa för.
a.
Cry me a river
and give me some balls..
Aja jag mår inge bra just nu. Bajs på allt. Jag vill som vanligt skriva allt men vet inte vad jag ska skriva. Kanske ska testa skrika? Fast man är ju inte ensam hemma så. Fan ge mig en lägenhet med billig hyra som är söt och lagom stor. Så ska jag bo där och bli lycklig. Eller försöka i alla fall.
a.
Aja jag mår inge bra just nu. Bajs på allt. Jag vill som vanligt skriva allt men vet inte vad jag ska skriva. Kanske ska testa skrika? Fast man är ju inte ensam hemma så. Fan ge mig en lägenhet med billig hyra som är söt och lagom stor. Så ska jag bo där och bli lycklig. Eller försöka i alla fall.
a.
