Hejsan mitt namn är Anna Sjögren, jag är inte 18 (vilket är bra, för då kostar jag mindre i drift - alltså lön för er med sämre iq än vad jag hoppas på) och jag kan inte ett skit, men jag är villig att lära. Lust att anställa mig?
Damn, det här är ganska så lätt. Jag skrev klart mitt CV och personliga brev för ungefär ett halvår sen  och jag lät de spridas, spridas som aids.
nu kanske ni inte riktigt fattar vad jag snackar om, men ida gör det. jag bara positivade (jaja, min blogg, jag använder vilka ord jag själv vill) upp hennes ord lite.
Det är dock så här det ligger till. Man måste få allt att låta lite bättre, vända sina negativa sidor till något bra etc. etc. Och dessutom, Linda och Ida (ja jag skriver detta för att muntra upp er, haha), jag sökte en hel del jobb, typ tio donken eller fler och så lite annat. Jag fick tre telefonsamtal av tre olika arbetsledare som sa "hej, vi vill att du kommer på intervju". Två av jobbet fick jag. Så varför (Ida) är du så negativ? Tänk positivt, och tänk att Lindex kanske är lika bra som Monkii, så kommer det att gå prima skinka. Jag lovar.

Ni förstår, jag sitter här klockan halv två på natten när jag egentligen borde ligga och sova. Ska upp så tidigt som klockan elva imorgon (haha) för att åka in till stan, leta skor och åka till jobbet - som jag nu har rätten till att kalla det, eftersom att det är mitt.

Idag så var alltså min första dag på jobbet. Och det gick väl inte riktigt som planerat (eftersom att det som ovan nämns, så är detta min blogg så jag får inleda meningar med ordet "och").
Ni förstår, jag skulle ha lite så där informationsmojjs med anna, typ restaurangchefen och jag förväntade mig att vi skulle vara några styckna där och att vi sedan skulle få jobba. Men (jag får också inleda meningar med "men") det var bara jag och en flicka vid namn Johanna som var där. Hon har några kronor högre lön än vad jag har, för hon är arton år.
Jaja, vi gick igenom massa papper i en och en halv timma eller lite mindre och sen skulle vi testa kläder för att gå upp i kassan (där jag kommer spendera alla mina arbetstimmar kommande... tid). Meeeen, eftersom att dagens klädbud inte hade kommit (och dom som levererar kläderna till donken har monopol - ni som inte vet vad det ordet heter bör se efter huruvida ni är lämpade att söka jobb eller läsa denna text) så fanns det inte så många olika strlkar att välja mellan. Typ Small, Small och Small. Och ni som har träffat mig, sett mig eller känner mig vet, att jag inte är någon tjej som går att pressa in i size Small. Tyvärr. Så det blev inget kassajobb för mig idag utan jag fick bege mig ut i spöregnet. Men, två timmars betalt blev det = lite drygt 140 riksdaler innan skatt.
Juste, jag måste fixa det där med skatten - påminn mig om att jag måste påminna pappa om det!

Ett jobb kanske låter jävligt jobbigt eller jävligt skönt för många därute, men när en dörr öppnas måste även plånboken öppnas. Nån som känner igen sig?
Jag måste skaffa ett par skor att jobba i. Dom måste vara svarta och ha svart sula. Jag har två par skor som passar in på denna beskrivning. Ett par har något öppna ehm, ovansidor vilket innebär att försäkringen inte täcker mina små *host* fötter så jag får inte ha dom. Det andra paret är mina gamla dansskor som man skall kunna glida runt i, vilket kanske inte är det bästa på ett halt McDonalds golv där folk halkar i vanliga fall. Men dom får jag köra på imorgon om jag inte hittar några innan jobbet - det är alltså därför jag ska iväg till stan innan jobbet (som i och för sig ligger i stan) imorgon.
förlåt om jag skriver helt oförståeligt, men jag är trött.