jag har kommit på något jag högst ogillar.
solkrämskladd
ni vet, man har varit och haft en underbar dag på stranden, solen har stekt och huden har börjat sticka - solkrämen plockas fram och på anna smörjs den in från topp till tå (inklusive tår och öron). sen kommer man hem efter en lökig tur på bussen och trots att man känner sig en aning fräsch då huden inte längre är så där snöäckligt fisblek som den var när man vaknade i morse, så känner man sig oerhört äcklig. solkrämen som förut luktade gott har nu beblandat sig med solstank (jo, faktiskt) och härligt kroppsodör och bildat en underbart äcklig doft. och inte nog med det, trots att man har badat efter att man smetade in sig så är kroppen fullkomligt kladdig efter all jävla solkräm.

men gräset är inte alltid grönare på andra sidan,
ni förstår...
jag har nyss kommit hem från nyfors där jag har badat sen lite innan klockan elva iförmiddags med ida och senare dök även nathalie upp. Vi har badat X antal ggr, doppat huvet, promenixat en del och de två jag var med badade också topless. ja alltså, det var ungefär vi tre mot världen och vattnet hela dagen. underbart säger jag.
men åter till det jag skulle säga.. Nu sitter jag här på min uteplats i mors underbart sköna solstol med datorn i mitt knä. Smalbenen och ansiktet, som jag förövrigt trots mitt solkrämskladd lyckats bränna idag befinner sig i skugga då min uteplats har tak och övriga kroppen befinner sig i den underbart stekande och äckligt svettiga solen. Men vad gör det om det bränner lite? Jag har ju fortfarande mitt solkrämskladd som hjälper och dessutom så hjälper en svalkande glass till i hettan.

fyfan vad jag älskar sommaren och allt vad den innebär,
insekter, barr i skorna, sand mellan tårna, svett, värmeslag, solsting
och för att inte glömma,
solkrämskladd

a.