Ibland så känns det som om mina problem är enorma i jämförelse med andras. Eller alltså, det beror på hur man ser det. Mina problem är förhållandevis små och ynkliga och patetiska. Jag vill inte flytta hem när min vän flyttar till usa, och jag vet inte vad som händer i sommar. Jaha? Men mina andra problem, som egentligen är dina men som i och med att du är halva min värld, hela mitt hjärta och mitt blod så är det liksom mina problem.

Och jag bara önskar att jag kunde ta din smärta ifrån dig. Göra dig fri och liten som du en gång var. Jag önskar ingen det du går igenom. Och ändå klarar du av att vara den du alltid varit för mig. Det är starkt. Du är så sjukt mycket starkare än vad du någonsin kommer att förstå. Bara det faktum att du faktiskt står öga mot öga med dina allra värsta demoner gör dig till starkare än jag någonsin har varit eller kommer att bli. Jag beundrar dig lika mycket nu som då, och jag älskar dig mer än aldrig förr. Jag kommer alltid att finnas här för dig, även när du varken vill ha eller behöver mig. Jag tänker på dig hela tiden och önskar att det snart blir lättare. Men även om det inte blir det snart så kommer det att bli det. Det vet jag. Och när den tiden kommer så kommer du att ta igen allting som du har missat. Och då kommer du inse din storhet och vara stolt och glad över att du kämpade.

a.