Jag föröker låta bli att missrikta alla överflödiga känslor. Men jag har inte riktigt lärt mig hur. Så istället får jag be om er förståelse och ert tålamod, och hoppas på att ni kanske orkar ändå. Jag är så trött på att vara förvirrad. Jag är så trött på att vara nedstämd, och inte kunna sätta fingret på vad det är jag känner. Allt är så blandat och det gör mig frustrerad. För första gången någonsin så tror jag inte ens att musiken räcker till. Och vadfan gör det då?


och mitt i allt så ska man vara sann.

a.