Men samtidigt så stör det mig att i mitt egna huvud, i mina egna tankar och på min egna blogg som jag dessutom har för min egen skull, så är det ett jävla tjat om att jag inte är den jag vill vara för er. varför tänker jag inte bara på mig själv? När det ändå bara är mina jävla tankar som skrivs? När det ändå bara är jag och jag och jag som känner som jag gör just nu. När det är jag som skriker inombords, gråter inombords och vandrar bort med tankarna utan att ens märka det själv. Jag behöver inte vara alla till lags. Framför allt inte i min egna jävla text. Är ändå inte som att någon skulle ta illa upp om jag skriker egoistiskt. Fan. JAG ÄR ÖVERJÄVLIGT FÖRVIRRAD OCH JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN. OKEJ?


a.