Jag pratar väl helt enkelt med mig själv antar jag.. Jag orkar inte tynga ner någon annan, när jag vet att ingen egentligen har tid eller ork för det. Men allt skulle kännas så mycket bättre med en hand på axeln och lugnande ord. Jag behöver få höra att allt kommer ordna sig, för just nu vet inte om det kommer att göra det. Jag är livrädd.

a.

---

det värsta är att den som skulle kunna ge mig just det inte finns i mitt liv.