Jag väl medveten om att allt jag skriver är oerhört inkonsekvent. Förmodligen är det för att jag själv inte vet vilket ben jag ska stå på. Ena stunden är jag glad, har roligt och väldigt trevligt. I nästa är jag instängd i mig själv igen och sittrar ut i tomma intet, för att tårarna helt enkelt inte orkar sippra fram. Jag skriker inte längre, det är som om luften inte räcker till och att allt som återstår är tystad. Och en utmattad Anna. Det är som att jag glömmer bort att ringa för att tankarna försöker skingra sig och så fort telefonen ringer, får den min ångest att ringa enbart för att verkligheten kallar. Och när det händer så blir jag extremt ofokuserad och irriterad. Förmodligen även irriterande. Jag förstår att jag går folk på nerverna. Men förtillfället så tänker jag inte skylla på min medfödda dryg-gen, utan på mina små hjärnbördor. Och kanske är allt bara en ursäkt för att få vara så, men samtidigt så har det inte alltid varit så här. Däremot så är över halva min värld instabil just nu och jag är rädd. Både rädd och maktlös, två starka känslor som jag inte klarar av. Framför allt inte i kombination med varandra.

Kanske, kanske börjar musiken hjälpa mig lite igen. Det och det faktum att jag äntligen har sagt vissa ord rakt ut. Och inte bara till mig själv. Men även att känna orden mot mina läppar får mig att vilja gömma mig under täcket och inte komma fram förrän jag vet att det råder vapenvila. Ge mig, oss, dig ett lugn. Vi behöver en medvind. Jag behöver att du får en medvind. Jag vill kunna vara den som ger dig den, men jag vet att det inte fungerar så.

I all denna rädsla och maktlöshet, förvirring och instängdhet så gömmer sig även en extrem ilska. En frustration som bara blir värre. Jag är så fascinerad över att staten, landstinget, regeringen eller vilka fan som helst inte kan få saker och ting att fungera bättre. Ska det vara så jävla svårt att hjälpa de människor som behöver det? Att hjälpa våra egna? Och allt det här har fått mig att fundera på ytterligare en yrkesinriktning, men jag vet själv att jag inte är mentalt stark nog. Men jag vill verkligen göra en insats för samhället.

"we are born with the moral obligation to leave this world a better place, than the world that we found"