babblalala
Förtidsångest, vafan är det?
Jo, det är när man sitter som jag gör nu. Räknar ut hur många timmar man skall jobba månaden som kommer, sitter och funderar på hur jag ska planera mina lediga dagar, för nu kommer jobbet ta så mycket tid som det ska göra för en normal människa. Jag förstår inte hur vuxna gör det. Hur kan man jobba 100% och ta hand om barn, partner, hem och hushåll? Hur ska jag ha tid att laga mat när jag kommer snitta 10 timmar på jobbet fyra dagar i veckan? Det är en bra fråga faktiskt. Det betyder nämligen tolv timmar - minst, då jag inte kommer att vara hemma. Så på dygnets andra tolv timmar ska jag hinna sova, träna, köra bil, laga mat och äta mat. Märker ni hur jag stressar upp mig? Shit det här är inte bra. Jag har jobbat MAX 60% hittills. Förutom i augusti då jag tyckte att jag jobbade ihjäl mig. Och då jobbade jag väl ungefär heltid. Men aja, ledig varje onsdag, varannan tors-fre och varnnan lör-sön. Två dagar ledigt varje vecka är det man behöver ha. Och jag plussar ju på med varje onsdag liksom. Det ger mig i alla fall tre potentiella träningsdagar i veckan. Och eftersom att jag förtillfället tränar två ggr varje onsdag, så blir ju det fyra träningar i veckan. Och det är ju rätt lagom.
Men sen ska jag hinna övningsköra. Och eftersom att jag slutar sent nästan alla dagar jag jobbar (utom måndagar då jag slutar 19, och lör-sön då jag faktiskt slutar 18 och 17) så är det kört att övningsköra då. Och onsdagarna går också bort eftersom att pappa också ska jobba. Aha, så när ska jag övningsköra? Varannan helg, då pappa är i Gnesta. Ah, men det här bådar gott för mitt mål - att ha körkort innan jag blir tjugo. Det kan ju hoppa någonstans redan nu. Fan.
Återigen, märker ni hur jag stressar upp mig?!?!?! Herregud kan jag sluta vara så här? Inte undra på att saker går som de gör och att jag emellertid mår som jag gör. Tur att jag inte har några läxor i alla fall. Det hade tagit knäcken på mig totalt. Hur gjorde jag när jag gick i skolan?
Och ÅTERIGEN, hur fan ska man ha tid för sina vänner, sin familj (ja, men någon gång i framtiden) och något annat intresse än de förnödenheter man måste ha och göra här i livet? Vavava?
observera att jag är anställd på 40% och vet bara att jag kommer jobba så här mycket i oktober. Shit vilken konstig människa jag är. Men faktum är att jag kommer få svårt att spendera pengarna jag tjänar... Eller?
a.
Jo, det är när man sitter som jag gör nu. Räknar ut hur många timmar man skall jobba månaden som kommer, sitter och funderar på hur jag ska planera mina lediga dagar, för nu kommer jobbet ta så mycket tid som det ska göra för en normal människa. Jag förstår inte hur vuxna gör det. Hur kan man jobba 100% och ta hand om barn, partner, hem och hushåll? Hur ska jag ha tid att laga mat när jag kommer snitta 10 timmar på jobbet fyra dagar i veckan? Det är en bra fråga faktiskt. Det betyder nämligen tolv timmar - minst, då jag inte kommer att vara hemma. Så på dygnets andra tolv timmar ska jag hinna sova, träna, köra bil, laga mat och äta mat. Märker ni hur jag stressar upp mig? Shit det här är inte bra. Jag har jobbat MAX 60% hittills. Förutom i augusti då jag tyckte att jag jobbade ihjäl mig. Och då jobbade jag väl ungefär heltid. Men aja, ledig varje onsdag, varannan tors-fre och varnnan lör-sön. Två dagar ledigt varje vecka är det man behöver ha. Och jag plussar ju på med varje onsdag liksom. Det ger mig i alla fall tre potentiella träningsdagar i veckan. Och eftersom att jag förtillfället tränar två ggr varje onsdag, så blir ju det fyra träningar i veckan. Och det är ju rätt lagom.
Men sen ska jag hinna övningsköra. Och eftersom att jag slutar sent nästan alla dagar jag jobbar (utom måndagar då jag slutar 19, och lör-sön då jag faktiskt slutar 18 och 17) så är det kört att övningsköra då. Och onsdagarna går också bort eftersom att pappa också ska jobba. Aha, så när ska jag övningsköra? Varannan helg, då pappa är i Gnesta. Ah, men det här bådar gott för mitt mål - att ha körkort innan jag blir tjugo. Det kan ju hoppa någonstans redan nu. Fan.
Återigen, märker ni hur jag stressar upp mig?!?!?! Herregud kan jag sluta vara så här? Inte undra på att saker går som de gör och att jag emellertid mår som jag gör. Tur att jag inte har några läxor i alla fall. Det hade tagit knäcken på mig totalt. Hur gjorde jag när jag gick i skolan?
Och ÅTERIGEN, hur fan ska man ha tid för sina vänner, sin familj (ja, men någon gång i framtiden) och något annat intresse än de förnödenheter man måste ha och göra här i livet? Vavava?
observera att jag är anställd på 40% och vet bara att jag kommer jobba så här mycket i oktober. Shit vilken konstig människa jag är. Men faktum är att jag kommer få svårt att spendera pengarna jag tjänar... Eller?
a.
Kommentarer
Trackback
