Nu börjar mitt liv, del två
Nu kanske ni undrar vad jag menar, i och med att någon del ett aldrig har funnits. Men de flesta vet att jag sedan augusti har försökt gå ner i vikt. Och jag har ju delvis lyckats ganska bra, då jag trots allt har gått ner drygt 11kg. Men nu har jag stått stilla på min nuvarande vikt ett tag, och känner att något måste hända NU för att jag inte ska tröttna. Förvisso har jag inte tränat på ett tag nu (förutom matchen igår), men skador och sjukdom är svårt att göra något åt. Och nu ska ni inte tro att jag använder det här som ursäkter för att slippa träna, för jag saknar att träna som faaaan. Längtar tills jag ska få svettas ihjäl på ett spinningpass och klara mina löparbandsmål!
Imorgon ska jag, förhoppningsvis med stöd av Hanna, ge mig an dukan-metoden. En diet som liknar GI, som jag har använt mig av tidigare (dock så har jag ätit sånt som jag själv tror och tycker är bra mat och inte följt något speciellt program eller så). Den här dieten/livsstilen, som de som följer sig av den hellre kallar den, innehåller tre faser. Jag vet inte riktigt hur det här kommer att fungera för mig, delvis för att min kropp mer eller mindre bör vara inställd på viktnedgång, och delvis eftersom att metoden går ut på att rasa i vikt för att sedan gå ner i vikt långsammare, och sedan stabilisera sig. Det mål jag satte upp från början, som jag vill nå till sommaren, har jag 6-6,5kg kvar för att nå. Och det är förhållandevis inte mycket. Nu förvirrade jag mig in i mig själv, men min poäng är att 1) min kropp kanske inte reagerar på chockfasen, och 2) jag har inte så många kg att tappa.
Det är nämligen så att man kan tappa upp till fem kg de första tio dagarna, under chockfasen. Fasen som går ut på att långsamt gå ner i vikt är den man stannar på tills man nått sin ideal vikt. Så alltså menar jag att det i alla fall kan gå relativt snabbt för mig. Men jag har inga förhoppningar mer än att jag ska tappa något i alla fall.
Så imorgon fortsätter mina försök till viktminskning. Jag vill verkligen bli snygg nu. Snygg, smal och allmänt awesome. Haha. Men fatta om jag någon gång i mitt liv kan ha på mig en tight klänning. Shit vad bra det skulle kännas. Jag kommer förmodligen att behöva massvis med stöd, så feel free att peppa mig!
Puss, smek och kärlek.
a.
Imorgon ska jag, förhoppningsvis med stöd av Hanna, ge mig an dukan-metoden. En diet som liknar GI, som jag har använt mig av tidigare (dock så har jag ätit sånt som jag själv tror och tycker är bra mat och inte följt något speciellt program eller så). Den här dieten/livsstilen, som de som följer sig av den hellre kallar den, innehåller tre faser. Jag vet inte riktigt hur det här kommer att fungera för mig, delvis för att min kropp mer eller mindre bör vara inställd på viktnedgång, och delvis eftersom att metoden går ut på att rasa i vikt för att sedan gå ner i vikt långsammare, och sedan stabilisera sig. Det mål jag satte upp från början, som jag vill nå till sommaren, har jag 6-6,5kg kvar för att nå. Och det är förhållandevis inte mycket. Nu förvirrade jag mig in i mig själv, men min poäng är att 1) min kropp kanske inte reagerar på chockfasen, och 2) jag har inte så många kg att tappa.
Det är nämligen så att man kan tappa upp till fem kg de första tio dagarna, under chockfasen. Fasen som går ut på att långsamt gå ner i vikt är den man stannar på tills man nått sin ideal vikt. Så alltså menar jag att det i alla fall kan gå relativt snabbt för mig. Men jag har inga förhoppningar mer än att jag ska tappa något i alla fall.
Så imorgon fortsätter mina försök till viktminskning. Jag vill verkligen bli snygg nu. Snygg, smal och allmänt awesome. Haha. Men fatta om jag någon gång i mitt liv kan ha på mig en tight klänning. Shit vad bra det skulle kännas. Jag kommer förmodligen att behöva massvis med stöd, så feel free att peppa mig!
Puss, smek och kärlek.
a.
Kommentarer
Trackback
