Snart har det gått ett år sedan vi fick veta hur allt låg till. Ett år sen vi fick svar på i alla fall några av våra frågor. Ett år som har gått helt galet snabbt. Ett år som inte alls har rett ut alla de frågor jag har, utan snarare lindat och lindat och lindat så jag inte ens längre vet vad det är jag undrar. Och nu har vi inte pratat på tre veckor. tre veckor. Och jag vägrar att lägga skulden på mig, för jag vet att det inte är jag som gör fel. Hur som helst, ett år har gått och i ärlighetens namn vet jag inte om du har kommit någonstans alls. Det är inte som om jag har kommit särskilt långt heller, men jag vågar i alla fall prata om det med vissa ibland nu. Det skrämmer mig inte lika mycket nu som det gjorde då...

a.